Plötsligt händer det.

Jag lyckades idag med att ta mig iväg till gymmet för ett träningspass. Jag vaknade hyggligt utvilad i morse (och med mindre känningar av biverkningar från medicinerna)  och kände att idag kanske det kan vara möjligt. Efter att ha peppat mig själv halva dagen mentalt (och suttit i soffan och stirrat in i väggen en timme innan..) Så packade jag gymväskan och cyklade iväg till gymmet innan det var dags att hämta skrutt. Det var tungt och det krävdes en jävla vilkestyrka för att ta sig över den där förbannade tröskeln, men jag gjorde det! Första gympasset på flera månader. Efteråt var jag lagom slutkörd både fysiskt och psykiskt, men ändå jävligt nöjd och stolt. Med tanke på att det vissa dagar är

nästintilö omöjligt att ta sig för såna "självklara" saker som att ta på sig kläder, duscha och äta så var det här stort för mig just nu. 

http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Mer-om/Motion-som-medicin-mot-psykisk-ohalsa/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

6 månader sen jag skrev förra inlägget. Var tog den tiden vägen?!  Mycket har hänt sen dess. Jag började jobba halvtid innan jul, nu är jag inne på min sista 75% vecka. Nästa vecka är det dags för heltid igen.  Jag äter inga mediciner alls nu, bortse...

        Ja.. Som rubriker säger, det är så mycket mer än bara deppighet. När jag faller ner i en av mina depressioner blir jag inte bara ledsen och deppig, hela jag slutar att fungera.  - Ångest & oro. Jag kan grubbla, älta och fundera ti...

Insättningssymptomen har lindrats lite senaste dagarna sedan jag började med nya medicinerna för en vecka sedan. Idag var det dags att trappa upp en utav medicinern, så vi får se om insättningssymptomen kommer tillbaka med full kraft eller om jag k...