6 månader sen jag skrev förra inlägget. Var tog den tiden vägen?!  Mycket har hänt sen dess. Jag började jobba halvtid innan jul, nu är jag inne på min sista 75% vecka. Nästa vecka är det dags för heltid igen.  Jag äter inga mediciner alls nu, bortsett från insomningstabletter vid enstaka tillfällen. Det funkar okej. Jag är lite svajig, men, det funkar.  Inte lyckats hitta någon som funkar och som jag kan tolerera biverkningarna av. Venlafaxin var ett rävgoift att sluta med. Värsta hitills. Vill inte ena tänka på deg. Har sedan igår varit inne i ett riktigt uppåtflow. På gott och ont. Jag försöker kontrollera mig själv, men jag kan inte påstå att det är lätt. Tankarna far åt alla håll och jag har sjukt mycket enegi. Som jag tyvärr inte vet var jag ska göra av.  Förhoppningsvis  klingar det av snart, utan att resultera i en deppkrasch.

Läkartid nästa vecka. Jag ser inte fram emot det. Galet trött på att träffa olika läkare (som aäger helt olika saker) varje gång. Och  få mediciner strödd över mig utan att få någon att prata med eller vända mig till.

Osammanhängande inlägg känner jag. Jag kan knte skriva så fort som tankarna hoppar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Ja.. Som rubriker säger, det är så mycket mer än bara deppighet. När jag faller ner i en av mina depressioner blir jag inte bara ledsen och deppig, hela jag slutar att fungera.  - Ångest & oro. Jag kan grubbla, älta och fundera ti...

Insättningssymptomen har lindrats lite senaste dagarna sedan jag började med nya medicinerna för en vecka sedan. Idag var det dags att trappa upp en utav medicinern, så vi får se om insättningssymptomen kommer tillbaka med full kraft eller om jag k...

Plötsligt händer det. Jag lyckades idag med att ta mig iväg till gymmet för ett träningspass. Jag vaknade hyggligt utvilad i morse (och med mindre känningar av biverkningar från medicinerna)  och kände att idag kanske det kan vara möjligt. Efter at...